Onsdagsbloggen – Andliga frågor och berättelser för dig!

0

I dag vill jag skriva om barn och medialitet

Är barn öppnare än vi vuxna?

Vad ser de och vad upplever de? 

Jag får ofta höra från folk som jag möter på min väg, att deras barn ser ‘nåt’…

Själv kan jag berätta om mitt äldsta barnbarn. Han var 4 år och var med mig på campingen. Vi stod i förtältet, det var ljust ute, och det var ingen därute framför tältet, bara gräsplätten och sjön. Så står han och tittar ut en stund, helt lugnt. Jag tittar på honom och undrar vad han ser, för själv ser jag inget. Så vänder han sig om mot mig och säger:
– SÅ mormor, nu gick spöket!
Så där helt naturligt som barn kan vara, sen var det hopp och spring och lek som om ingenting hade hänt.
När jag själv var barn, så upplevde jag mycket, och jag brukade berätta för min mamma som oftast blev skrämd av detta. Jag tror jag har berättat lite tidigare här i min blogg, men det är en speciell händelse som jag fortfarande tycker är underlig och märklig.
Jag måste ha varit 3-4 år och lekte ute i trädgården. Så såg jag att det låg en röd tulpan på marken. Den hade liksom blivit knäckt. Jag tyckte synd om den och sträckte mig ner för att plocka upp den. Då öppnade den sina kronblad vidöppet och de svarta fröknopporna inuti darrade och jag hörde ett mycket konstigt ljud.  Alltså blomman pratade till mig! Minns detta ljudet än idag! Jag blev så förskräckt att jag sprang in till min mamma, och naturligtvis fick lite tröst och veta att jag inbillade mig.
Vad var det?
När min son var yngre, så ville jag testa om han var medial, eftersom jag tyckte märka att han var det. Dock ville jag inte skrämma honom på något sätt. Så jag fick det till att likna en lek som han tyckte om. Satte bindel för ögonen och så skulle han gissa vad som fanns i kuvertet som han fick hålla i. Han tyckte det var kul och beskrev i detalj varenda gång, vad som fanns på bilderna på de fotografier som jag hade lagt i.
Vid ett annat tillfälle så skulle vi hyra ett hus och gick och tittade på det. Väl inne i köket så säger min son:
– Mamma, damen som sitter i den rosa soffan där borta, hon gillar oss inte!
Vadå rosa soffa och dam?!
Fanns ingenting ju!
Jag undersökte saken och jo, det hade bott en dam där och hon hade haft en gammal rosa soffa där i köket som hon ofta satt i.
Tyvärr är min son inte alls intresserad av det ockulta i dag, då han är vuxen.

Vad tror du?

Är barnen mer öppna än vi vuxna?

Bör vi lyssna mer på dem?

Har du något som du vill berätta? 

 

Varje onsdag skriver jag lite här och  läser era kommentarer.
Här kan du ställa frågor och berätta om dina erfarenheter.
Jag önskar att vi ska kunna sprida goda energier på bästa sätt. Därför håller vi en god ton. Innehållet ska vara relevant. Jag förbehåller mig rätten att ta bort inlägg som inte följer dessa riktlinjer.
OBS! Jag spår inte i denna blogg, så har ni frågor där ni vill bli spådda, då hänvisar jag till Tarotguidernas telefonlinje, där jag och mina kollegor jobbar enligt schema.
Dela.

Om skribenten

Jag jobbar med personlig och andlig utveckling och healing. Genom min blogg vill jag dela med mig av mina erfarenheter och insikter och mitt eget privata liv och vardag.

Missa inte våra intressanta artiklar

Läs fler artiklar på huvudsidan

Lämna en tanke